I naturen söker jag min inre värld. Inte den som handlar om mina tankar och allt för lätt kan förstås som en inre värld. Istället handlar det om att inte tänka så mycket eller att inte ge tankarna allt för stor uppmärksamhet.
Det behövs inte många meter från den asfalterade vägen, grusplanen där bilen står parkerad, de sista husen, förrän jag lämnar tankarnas värld. En kortare övergång, som att gå in i ett stort skåp och plötsligt befinna sig i landet Narnia, för mig in i en värld där närvaron känns i hela kroppen.
Mitt yttre spelar inte längre någon roll. Istället kommer min inre värld till tals, när naturens alla former och färger hela tiden flödar genom min kropp.
Det är inte tankarna som får mig att stanna upp, utan rysningarna och intensiteten i olika känslor som lycka, förtjusning och förundran.
En regnig förmiddag på en av Koöns vackra naturslingor.
ljusblick 