Kategorier
Naturreservat

Övning ger färdighet?

Att gå ner i arbetstid är det bästa jag gjort för både min hälsa och upplevelse av livskvalitet!

Vi måste öva oss i ledighet, så lyder rubriken på Valdemar Möllers ledare i Landets fria tidning. Är verkligen högsta meningen med livet att tjäna så mycket pengar som möjligt, så att vi kan konsumera mer eller finns det andra värden i livet?

Att ställa om till ett hållbart samhälle, en hållbar natur och en hållbar planet, är en stor utmaning. Därför är frågan om meningen med livet högst angelägen.

Då det inte finns ett svar vare sig för individen, kollektivet eller samhället, så blir frågan redan nu mer än komplex och det enklaste vore att sjunka djupt ner i fåtöljen.

Det finns ingen anledning att argumentera för att någon viss mening är mer betydelsefull än någon annan. Men det är högst rimligt att ifrågasätt dominansen av att alltings mening är att jobba mer, producera mer och konsumera mer!

Hans Rosling pekade på att utvecklingen går framåt, även i länder där befolkningen betraktas som fattiga med industrisamhällets perspektiv. Viljan och strävan att förbättra levnadsvillkoren finns hos hela mänskligheten. Att kunna köpa en cykel, kan förändra en familjs levnadsvillkor och förutsättningar radikalt. Därför kan inte alla dras över en kam, när produktion och konsumtion kommer på tal.

I vår del av världen handlar det om levnadsstandard, även om det finns människor, som saknar mat för dagen och tak över huvudet. Om alla ändå ställer sig frågan, är jag beredd att sänka min levnadsstandard, så kommer svaren att ge en bild av möjligheten att ställa om.

Kanske det inte bara är möjligheten att tjäna pengar, som gör arbetsplatsen attraktiv och Valdermar Möller, skriver i sin ledare,

”Redan tidigt i livet vaggas vi in i tryggheten och rutinens stilla lunk. Från att vi bara är några år gamla övas vi i att gå upp tidigt på morgonen, lyssna till auktoriteter, följa fasta scheman och gå i raka led. Friheten att göra vad vi vill med vår tid blir allt mindre för varje år och efter ett tag accepterar de flesta att det är så här livet ska vara. Vi blir till och med lite rädda när vi förväntas ta egna initiativ och kan styra över vår tid själva.”

Sedan i mars månad har coronapandemin tvingat fram omfattande förändringar inte minst när det gäller arbetslivet och arbetsplatsen. Flera har fått ta eget ansvar för sin arbetsdag, då de har jobbat hemifrån. Flera har upptäckt att pendlingen till och från jobbet kan ta väldigt stor del av den fria tiden i anspråk. Flera har fått mer tid till att umgås med sin partner, familj, vänner m fl.

Pandemin har ändå, hur ovälkommen den än är, gett möjlighet att i grunden ompröva en väl etablerad struktur och kultur i arbetslivet, nämligen den fasta arbetsplatsen med pendling till och från jobbet, ibland med flera timmar utöver arbetad tid.

Erfarenheterna kommer förmodligen att vara flera och skiftande, men kommer dessa att i grunden bli avgörande för någon form av förändring? Eller är det tillbaka till tiden före pandemin som flertalet strävar efter?

För egen del insåg jag att när min lediga tid gick åt till att bara sova och vila mellan arbetspassen, inklusive helger, så behövde jag förändra något. När jag var så trött på min lediga tid, att jag inte längre hann göra något roligt för pengar jag tjänade, så bestämde jag mig för att gå ner i arbetstid från 100 % till 80 %.

Kostnaden, minskning av lönen, är så otroligt liten i jämförelse med hur mycket min livslust ökade, extra energi till sådant som jag trivs med att göra och sist men inte minst ökad hälsa. Tid till att träna, är så viktig för min del, för att fysiskt må bra och hålla för det arbete jag utför på mitt jobb. I mitt fall känns det som en win-win-situation för mig, min arbetsgivare, mina medmänniskor och samhället.

Visst har jag gjort val, sådana som många gånger har känts som om jag inte följer strömmen, är egensinnig och annorlunda. Jag har valt att ha låga boendekostnader, flera år cyklat till jobbet, haft en bil som har låga driftskostnader. Jag har valt att resa runt i världen för att skaffa mig erfarenheter och perspektiv, prövat på att sy egna kläder, göra egna möbler osv. Min nyfikenhet och lust att lära har fyllt min egen tid till förfogande.

På det hela taget har jag valt att göra det som har känts bra för mig och mitt mående. Utan att för den skull göra avkall på min medmänsklighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s