
På ängarna utanför Guddehjälm, en dimmig morgon, då bara daggen är vaken. Vandrar jag ut på fälten, för dessa träd drar till sig min nyfikenhet.
Solen bryter sakta igenom dimman, magiskt, trolskt. Aktar mig för att träffa tjurar, kossor och att trampa i koskit.
Njuter av utsikten, att bara två blir en. Själar som möts, i en evinnerlig evighet.