Man kan nästan tro att jag blivit religös, för min tro på naturen har alltid funnits inom mig.
Att möta dagen, under sådana villkorslösa förutsättningar, som att vakna och att ta sig ut i naturen. Idag unnar jag alla denna dag.
Dimma, träd och solens ljuskimmer som lyser upp min dag. Kan inte önska mig mer… nästan svårt att ta in, känns som kortslutning i hjärnan. Tar en lång stund, innan jag förstår vad jag upplevt.
”Jag tror, jag tror på sommaren” går en visa. Såvitt jag vet är sommaren slut, och den älskade hösten har gjort sin början.
ljusblick 