Varför känns det så viktigt för oss att försöka få till en balans mellan människans liv på jorden och planetens resurser? Varför känns det så viktigt för oss att försöka få till en mer hållbar livsstil i förhållande till natur och miljö?
Några ser och upplever obalansen, andra menar att kanske att jordens resurser är oändliga och t om att människan har full rätt att ta dem i anspråk för sin egen vinning! Någon har så fullt upp med att bara överleva dagen att all energi och tankekraft går åt till detta.
Vanligtvis så kommer vi fram till att, vi kan bara göra det vi kan, försöka hålla oss till det som vi verkligen behöver, njuta av sådant som finns runt omkring oss, uppleva och förundras över en oändligt vacker natur. I naturen hämtar vi kraft, livslust och livsglädje. I det stora finns det lilla som skänker mening med livet.
Ändå gnager oron, det känns så bråttom att kunna stoppa koldioxidutsläppen, att ställa om energiproduktionen så att den blir hållbar, att inte skicka avfall som vi själva anser vara farliga för vår miljö och människa till andra delar av världen och andra medmänniskor. Det känns så viktigt att själva inte importera produkter från arbetsmiljöer som inte vår egen arbetsmiljölagstiftning godkänner. Det känns också så viktigt att inte importera produkter från produktionsprocesser som inte skulle vara godkända här i Sverige med tanke på resursanvändning, kemikalieanvänding och restprodukter osv.
Att intresset för hållbarhet, miljö och omställning har ökat de senare åren går att se, men räcker det. Det handlar också om att så många som möjligt kan se sig själva vara med på resan, vilja vara med och förändra. Den som inte ser problemen eller har en annan övertygelse har också rätt till sin uppfattning. Att inte alla oreflekterat rusar åt ett och samma håll i blindo är också viktigt. Eftertanke, helhetssyn och överblick krävs för att inte hoppa ur askan i elden :-).
Klimataktivisten, den som i handling vill förändra, är viktiga drivkrafter över hela världen. Den arabiska våren är ett fascinerande exempel på när droppen fick bägaren att rinna över. Miljontals människor gick samman, förenades i kravet på förändring och hade möjlighet att ”prata sig samman” via mobilnätet och sociala medier.
Vi har svårt att se att det går att sticka huvudet i sanden längre, tänka att det inte är något som berör oss. Allt händer inte andra eller på andra platser. Klimatförnekaren, den som bara avvisar och inte ens vill lyssna på andra, är Donald Trump, USAs avgående president ett bra exempel på. Något så tragiskt som att han själv vet bäst i frågan får gåshuden att sprida sig över hela kroppen.
Lagom är bäst, är väl typiskt svenskt :-)! Därför lyssnar vi på olika ståndpunkter, försöker skaffa oss en egen bild och uppfattning. Det är det minsta vi kan göra som bärare av ”sekulär omsorg”. Filosofen Martin Hägglund skriver i sin bok ”Vårt enda liv” att skillnaden mellan sekulär omsorg och religiös omsorg ligger i – mitt eget – förhållande till livet. Om livet ses som ändligt eller oändligt. Om vi betraktar vårt liv på jorden som ändligt, så kommer vår djupaste omsorg att handla om ansvar för min egen hälsa och mitt välmående (inte någon högre makts inverkan) och att värna även om mina medmänniskors välmående.
”Det högst goda ligger inte bortom oss, i någon evig frid. Det högsta goda består i vår förmåga att erkänna vårt ömsesidiga beroende av varandra och bygga ett samhälle som förvekligar vår frihet.” Martin Hägglund, Vårt enda liv.
Ljusblick / Anneli
#thomaskihlberg, #ljusblick, #natursorg
ljusblick 