Granithällar, karga klippor och saltstänkta bad, och med pittoreska små gamla fiskesamhällen. Det är väl så det bäst beskrivs, men det är ju mer än detta som upplevs. När man först känner lukten av tång, fisk, räkor, det är då man vet var man är någonstans.
Vi mötte några byggnadsarbetare vid bryggan i Smögen. Vi kom visslande glatt , och hälsade på dem, och de undrade vad vi gjorde ute i sådant väder.
Underbart tyckte vi, medans dom tyckte det var kallt och blött.
Det är ju inställning som är det viktigaste, och att leva i nuet och ta in verklighetens skönhet, oavsett väder och vind.
Det är ju så att vädret skiftar, efter regn kommer solsken och efter solsken kommer regn (och blåst). För vi snackar mitten av Januari, då kommer förändringarna snabbt.
Underbart att bara vara ledig, tagit semester från arbetet i ”gruvan”. Allt för att få miljöombyte och att få vara ute och att få ta in nya intryck.
Att Bohuslän är vackert, med alla små samhällen, dess arkipelag med alla små öar, det råder det inga tvivel om.
Att ha detta så nära inpå sig är en ynnest. Det är inte långt borta, men ändå så långt bort.
Vi åkte efter Bohusläns kustväg, markerad med en blomma. Mycket roligare och mer att se, om man tar de mindre vägarna, även om det det tar längre tid. Bättre att ta sig tid att insupa all skönhet som vi alla har omkring oss, hela tiden.
Att stanna för kisspaus, och hitta ett vattenfall. Ja, då glömde till och med jag att gå på toaletten.
Ljusblick / Thomas
ljusblick 