Tjuren Ferdinand

Tidigt kände jag varmt för tjuren Ferdinand, på den tiden då det nästan bara visades tecknade filmer på TV en gång om året. På julafton, en magisk timme mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen, satt jag helt uppslukad.

När den fina ko-mamman vill att Ferdinand skulle leka med alla andra tjurpojkar som stångades med varandra, svarade Ferdinand att han bara ville sitta och dofta på blommorna.

I mina gener finns skogsfolk och småbönder, till detta kommer att jag valde att under ett antal år växa upp på en liten gård med hästar, kor, höns, hundar och katter. I denna miljö trivdes jag gott. Här var alla individer, mitt ansvar att värna och måna om djuren kändes i djupet av mitt hjärta.

I kroppen minns jag närheten, värmen, doften av päls och inte minst alla de ögonblick som vi tittat in i varandras ögon. Inga ord kunde hjälpa till att förstå, ändå kändes pratet viktigt. Där på gården var djur och människor lika viktiga, vi var en stor familj.

Som liten hamnade jag högst upp i kedjan, den som langade höbalar upp på slinnet. Så stolt jag kände mig, när svetten rann och hela kroppen kliade. Jag var en i laget och inte minst närheten till naturen kändes. Doften från ett välbärgat hö bekräftade att jag hörde till våren, sommaren, hösten och vintern.

Från min uppväxt på gården formades också mina egna framtidsplaner. Bo på landet, leva tillsammans med djur och så behövde jag också utbilda mig. Lantmästare dök upp som en intressant idé och utbildningen började med 2-årig lantbruksskola i början på 80-talet.

Det rationella jord-, lant- och skogsbruket, gav mig allt utom fortsatta planer att utbilda mig till lantmästare. Efter några praktikperioder i svinstallarna, fick jag allergiska utslag. Små kultingars tänder klipptes, för att inte bita sönder suggors spenar. Hankultingar kastrerades genom att träs med nosen först ner i en kon av skinn. De snittades utan bedövning och fick läka ihop av sig själva. Än idag kan jag höra förmannens förklaringar till varför detta tillvägagångssätt krävdes för produktionens skull.

Jag grät inombords, när jag efter ett tag hade kommit in i mjölkandet och förstod att sprängfyllda juver med mjölk, handlade om ekonomiska kalkyler. Ökad produktivitet innebar att korna producerade mer och mer mjölk per dag, utan hänsyn till juver och kornas fysiska förutsättningar.

En aha-upplevelse under växtodlingstimmarna gjorde definitivt inte min lärare glad. Min fråga hörde inte hemma i sammanhanget; varför besprutas växtodlingen efter ett schema oberoende om det finns sjukdom eller skadedjur eller ej?

Allt handlade om insamling av data, kalkyler, produktionsökning och effektivisering, utan någon som helst tanke på att det handlade om levande djur och växter. Allt var i industrins och människans tjänst eller slaveri. När jag sedan, mot slutet, frågade om en lantbruksskola borde ligga i framkanten och pröva ekologisk odling, så lyfte läraren boken och slog den sedan i katedern. Hans automatiserade undervisning, hade utmanats å det grövsta.

Efter min tid på lantbruksskolan, så förstod jag att jag definitivt kunde skrota mina planer på att utbilda mig till lantmästare.

När jag stekte fläskkött, köpt i butik, kunde jag känna doften av gödselränna spridas friskt i köket. Då fick jag leta upp någon bonde som lät sina grisar gå ute, leva fritt, må bra fram tills slakt. Fantastiskt kött, helt olikt det som kom från grisar uppfödda i stallar.

Viltkött blev också en favorit, inte minst därför att här levde djuren helt fria tills de fälldes. Köttsmaken fantastisk, känslan god och tacksamheten stor.

Det finns alldeles för många människor på jorden som svälter och jag har kunnat äta mig mätt varenda dag. I våra butiker finns ett överflöd som skulle kunna räcka att försörja mångt flera Sveriges befolkning. Känslan av att vara ödmjuk inför tillgången, att verkligen fundera över vad jag behöver, har påverkat mina inköp. Jag måste inte bara för att det finns mängder av sådant jag kan ät, köpa allt och mer därtill.

Idag är det inte ett måste att äta kött varje dag. Grönsaker och rotfrukter har blivit viktiga. Däremot är det underbart gott med ett fint kött till en härlig helgmiddag. En god måltid har blivit så mycket mer än att bara stilla hunger, bli mätt och få energi på kortast möjligast tid.

Att måna om dagens måltid, få ta det lugnt, vara ute i friska luften, känna in stunden, njuta av närhet och närande samtal, äta och dricka gott, få tid att smälta maten och njuta av något så enkelt som att känna sig mätt och nöjd, räcker för att nöjd krypa ner i sängen, släcka lampan och stilla glida in i sömnens famn.

Ljusblick / Anneli