Kategorier
Naturreservat

Lämna det invanda

I de allra flesta fall förbrukas naturen på olika sätt. I brukandet ligger att jag hämtar det jag behöver från naturen utan att fundera. Det är bara så självklart vem som bestämmer och vem som får inordna sig.

Även om medvetenheten ökat, att allt mer eller så mycket som möjligt ska tas tillvara av det som vi hämtar från naturen, så handlar det fortfarande om att bruka naturen.

Tankesättet att bara ta russinen ur kakan, har börjat bli ifrågasatt.

Att lyfta ut delar av naturens förmåga att producera, för att producera mer och mer, genom att göda den med konstgödsel eller på annat sätt enbart stärka produktionsegenskaperna, handlar också om att förbruka naturen.

Ekologisk odling behöver inte nödvändigtvis betyda att inte jorden förbrukas. Bara för att inte konstgödsel, kemiska besprutning eller industriella bearbetningsmetoder används, så kan det fortfarande handla om förbrukning.

Enskilda individer kan ha ett förhållningssätt vilket innebär att det finns tankar som påminner om att inte bara ta från naturen, utan också ställa sig frågan:

  • Hur kan jag ge tillbaka till naturen?
  • Hur kan jag bete mig för att också som människa ingå i naturens ekosystem?

När solen har börjat stiga på himlen, efter månader av att ha legat lågt, så börjar jag leta efter tecken på att värmen ger jordmån för nytt liv efter vinterns vila.

Solen och blåsippan är upplevelser som också får min inre jordmån att väckas ur vintervilan.

Även om jag har ett starkt behov av att få känna ny energi spira i kroppen, så börjar jag också förstå att jag inte bara kan leta upp den vackra blomman, njuta av fågelsång och vind, fotografera och sedan lämna platsen efter att ha fyllt på min energi och livslust.

Dessa små blommor som kryper fram under vackert bruna och torkade blad, har en själ minst lika stor som min egen. Bara för att vi inte kan tala med varandra, så behöver jag ödmjukt närma mig blomman för att känna in och förstå.

För min del handlar det inte bara om att känna jämlikhet och lika värde med blomman. Jag behöver också fråga mig själv!

Vad kan jag – som art – bidra med för att bidra till och bevara naturens ekosystem?

Jag har utbildat mig inom jord- och skogsbruk, varit aktiv inom båda områdena. Hela min släkt på båda mina föräldrars sida har levt som jord- och eller skogsbrukare. Samtidigt har jag tidigt blivit medveten om hur ett industriellt förhållningssätt avskärmade mig från min förståelse för naturens välmående.

Nu har jag valt att ge mig ut på en resa, mot något okänt som jag inte riktigt vet något om. Kanske kan jag se mig som en pilgrim, sakta vandrande.

Jag vill ta mig ur mina invanda tankar, som styr och sätter gränser.

Att bara sitta på en stubbe, dricka en kopp kaffe, kan få mina tankar att tystna.

Att lägga mig på marken, känna doften av jord, mylla och myller under min kropp, kan få mina tankar att ta helt andra banor besöka andra verkligheter.

Ljusblick Anneli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s