Långsamheten

Några springer fortare och fortare, det är så mycket som ska hinnas med. Kalendern blir den som ger order! Stunder då det bara går att logga ut, pausa och bara vara, blir färre och färre. Till och med sömnen kan bli effektivare med mer kunskap.

Kanske är det så att det är svårt att känna sig nöjd, känna sig rätt och inte bli dissad. Den villkorslösa kärleken känns ibland långt borta, jag känner mig älskad för den jag är. Både egna och andras förväntningar gör intrång, tränger innanför huden och tar mina tankar i besittning.

Även om ingen annan säger något, så läser vi av eller berättar för oss själva att här blev det fel, här kunde jag skött mig bättre. Jag är så jävla fel, att jag själv borde förstå att jag inte kan förvänta mer av livet. Det känns som om vi har blivit väldigt bra på att kritisera oss själva.

Det känns lite magstarkt att påstå att vi i västvärlden är moderna slavar i vår tid. Slaveriets kännetecken handlar om att någon anser sig vara mer värd än någon annan, att en människa kan ägas och behandlas som egendom, att det med fysiskt och psykiskt våld går att tvinga någon att göra något mot sin egen vilja, att det finns handel av människor inblandad.

Historiskt sett handlar det om att skaffa arbetskraft, att människor behöver försörja sig för sin överlevnad. Att vissa anser sig har mer rätt till jordens resurser än andra och att andra människor saknar rättigheter och därmed kan köpas och säljas som arbetskraft.

Även om flertalet länder i lag förbjuder slaveri, så köps och säljs människor illegalt kanske t om legalt, än idag. Även om inte alltid den direkta handeln syns, så är tvånget närvarande, ofriheten att själv välja, skuld och skam, nedvärdering inblandad i allra högsta grad.

Det finns all anledning att fundera över hur fri en människa är i den moderna världen, alla måsten, all kamp för att få pengarna att räcka till så kallad relativ fattigdom. Trots att löner ökar, att det kan finnas minst två vuxna i en familj som jobbar heltid, kan det vara svårt att få pengarna att räcka till. Den som försörjer sig genom egen näringsverksamhet kan ha fått ökad omsättning, ändå ökar pressen att få intäkter och kostnader att gå ihop.

Alltmer ska hinnas med under dygnets timmar i produktivitetens och effektivitetens tjänst!

Själva, var och en, bär sannolikt på en tvångströja som ständigt maler på och pekar ut vad som är nödvändigt att ha för att känna sig nöjd, lycklig, duglig och tillfreds med livet. Jämförelsen med andra, en synvilla som piskar på, att alla andra har det mycket bättre än jag själv har det, är mer lyckliga och dugliga.

Hur ska jag kunna komma åt min egen slavdrivare?

Långsamheten

Bråttom, bråttom, mycket ska göras på kort tid. Stressen kryper utefter ryggraden över allt som ska göras, presteras, tyckas och tänkas.

Att i detta tempo i samhället bromsa och sänka farten kan också vara stressande, jag känner mig som någon som inte vill hänga med eller som sinkar andra. Men genom att hitta stunder i min vardag där jag tränar mig på långsamhet och att göra en sak i taget tränar jag mig i långsamhetens lov.

På en pilgrimsvandring kan jag varken handla, städa, vika tvätt eller laga mat samtidigt som jag går. Jag kan just då bara gå, förflytta mig från punkt A till punkt B i ett lugnt tempo med tid för eftertanke och vila. Jag kan prova att gå en sträcka extra långsamt för att se vad det gör med mig, blir jag lugn eller stressad? Gör sträckan längre eller kortare, övar upp min förmåga att ta det långsamt ibland, på vandring men även i livet i stort.

Kängorna är symbol för långsamheten och påminner oss om att dra ner på tempot. Väldigt få löpare har kängor när de vill springa fort utan kängor har vi för stabilitet och möjlighet att gå långt och länge även på svårt underlag.

Texten från Pilgrimmens sju nyckelord Svenska Kyrkan Falköping.

Ljusblick / Anneli