Den gröna dagen kan betyda olika, för olika människor, beroende var man bor eller har för troende eller musiksmak 😀
För olika är vi, som tur är. Irländarna har sin St.Patricks day, och musikälskarna har sin punkgrupp. Men jag har min gröna dag, eller period på våren rättare sagt. Då träden börjar att spira med sina blad. Ljusgrönt i början, för att sedan bli större och starkare, i både färg och utseende.
Fick en helig stund för några dagar sedan, lyckades att undkomma regnet med några minuter tillgodo. Det hade regnet hela natten, och fortsatte till och från på morgonen också.
Regnet gör så att bladen kvicknar till, och skiner ännu mer i ljuset. Färgerna blir ännu starkare, nästan så att man behövde solglasögon.
Nu talar vi mest om bokskogen, och det är den denna berättelse handlar om. Besökte Kärna bokskog för första gången i mitt liv, och vilket underbart möte det blev. Alldeles, alldeles lagom stor för en medelålders man, kånkandes på kamera och stativ.
Var där på helgens båda dagar, så att färgerna blir något annorlunda på bilderna. Jag blir så lycklig att få vara ute i naturen och bara få skåda och ta in allt det vackra som erbjuds.
Ta med kaffetermosen och bara sitta och njuta, för i nästa stund springa runt som en galning(för det är så det känns inombords). Försöka att fånga det där vackra, som är där mitt framför ögonen på en.
Hoppas verkligen att ni har tagit Er ut i naturen, och hittar Er plats. Jag vet att jag älskar naturen, och att bara få vara nära och känna in lugnet som breder ut sig inombords. Ja, då lever jag😍
Denna bild får symbolisera min väg i livet, (slingrande som vanligt), men ändå livsbejakande, stolt och vacker.
Ljusblick / Thomas
ljusblick 