Alla vet väl hur en kalender kan och ska användas? Här skriver vi in jobbscheman, påminnelser, planerade aktiviteter osv. Om kalendern skulle komma bort, så finns risken att hela livet skulle kunna haverera.
Det egna minnet skulle inte kunna återskapa planeringen, gjorda överenskommelser mm. I ett första skede skulle livet kunna kännas helt blankt. Oro börja mala för allt som kommer att missas och alla som kan komma att bli sura för utebliven närvaro.
Kalendern har blivit ett externt minne som är helt omistligt.
Vår kalender för 2022 är en påminnelse om att det kan vara värdefullt att ta tillvara oplanerade dagar. Nu är kalendern helt tom. Inget finns inskrivet som kommer att styra upp dagen och tillvaron, synka den med andra osv.
Hur många dagar under året skulle det kännas fint att bara kunna vara i nuet, sitta med en kopp kaffe, utan att stressa och få leva i stunden?
Kanske kan bilder i kalender från stunder i naturen, då livet för fotografen känns otvunget, njutbart och befriande, ge dig avkoppling?
Ljusblick / Thomas o Anneli
ljusblick 