Känner mig som en rockstjärna när jag står i full mundering mitt ute i en sjö, balanserande på våta mosstuvor och omgiven av vatten. Det är perfekta förhållanden, det är dimmigt, vindstilla, och det regnar. Där står jag med regnkläder, stövlar och paraply.
Mitt i en stor öppen yta, det känns som en arena, fylls jag med känslor som får mig att tänka på Guns N’ Roses, November rain.
Det enda jag hör är tystnaden, och där slutar väl jämförelsen med att vara rockstjärna. Nja, men naturen är mina åskådare och vi samspelar på högsta nivån. Volymen vrids upp och det börjar regna, ett underbart rakt fallande regn i ett vindstilla hav.
Detta är min arena och där står jag i centrum och njuter av naturen.
När ljuset, dimman och träden talar till mig. Då sjunger vi högt tillsammans i refräng efter refräng.
Vädrets makter har viftat med sitt trollspö, och jag ser svävande moln mitt ute i regnskogen.
Vandrar vidare ute i dimman, alldeles fascinerad av vad naturen visar upp.
Vad är väl lite regn…?
Jag njuter av full kraft i mitt älskade november regn💚
Ljusblick / Thomas
ljusblick 