The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes, but in having new eyes.
Naturen är min själsfrände såväl i trakterna kring Härnösand, där jag föddes, som i Kungälv, där jag växte upp och fortfarande bor.
Familjen flyttade söder över i slutet av 60-talet för att få arbete och försöjning. Men mormor och morfar fanns kvar i Härnösand. Under flera år åkte familjen tillbaka hem. Flera är mina minnen då jag och min ett år äldre syster lekte bland virvlande bäckar, vidsträckta vyer och skog.
Idag känner jag mig lika hemma i en norrländsk natur som i en Bohuslänsk . Känslan att känna sig hemma har stärkts genom flera resor till olika delar av världen. Möten med människor, deras livsvillkor, kulturer och natur har mejslat fram min egen identitet.
Jag har tillägnat mig förståelse och ödmjukhet inför alla olikheter. Det finns inga enkla frågor och svar. Att döma någon för att vi inte är lika varandra, känns avlägset i min värld.
Det finns stunder i livet, då allt vad som tagits för givet och hållits för sant rämnar. En sådan dag har jag upplevt, en kär och älskad person omkommer i en trafikolycka. All smärta exploderar och allt runtomkring blir bara suddigt, overkligt och totalt meningslöst.
I timmar vandrade jag i skogen längs oändliga stigar. För varje timme växte sig frågan starkare; kan och vill jag gå vidare själv? Varje dag fick jag övertyga mig om att ta mig till nästa dag. Så kom dagen då jag bestämde mig för att leva och på något sätt ta mig vidare
En inre och kanske okänd kraft valde att gå vidare, timslånga vandringar i skog och mark delade min smärta under lång tid och utan att veta när började min blick söka efter ljuset. Solens strålar vid både upp- och nedgång gav mig tillträde till en underbart vacker natur och värld.
I samspel med naturen började jag ladda mina batterier, fråga mig själv vilket liv som var värt att leva, hur jag mådde inombords och vad jag kunde göra för mitt eget välmående! Jag lärde mig lyssna mer på mig själv än andra, välja och känna stark njutning av att bara sitta på en stubbe, med en kopp kaffe i väntan på soluppgången.
Jag känner stor respekt för andra människors drömmar och önskningar, ger gärna en hjälpande hand för att ta det där första steget utanför en osynlig gränsdragning.
Mina vänner, nära och kära månar jag om och de har en plats i mitt hjärta.
ljusblick 