Kategorier
Naturreservat

Skogsmagi

Kan detta vara sant! Är det verkligen sant att jag har kopplingar till den andra sidan. Varför känner jag som jag gör, varför tar jag de beslut som jag gör?

Plötsligt händer det…sitter och äter middag och stirrar på en av mina tavlor, ett självporträtt gjort för många år sedan. Känner igen kragen, är inte den lik den som samerna har. Sedan börjar tankarna snurra.

Frågorna är många…har det med att farfar, och givetvis min pappa kom från Gällivare och faktiskt var same. Har jag samiskt blod i mina ådror? Är det därför jag har så stark kontakt med naturen?

Fantasi har jag begåvats med i massor, och att jag har ett inkännade av omgivningen, det vet jag. Nu kanske gåtan har ett av svaren som gör att jag kommer närmare sanningen.

Det började redan i måndags morgon, då det var 5 minusgrader med dimma och fint väder med lite vind. Det höll i sig även på tisdagen, med en fantastisk utsikt över ängarna under frukosten på arbetsplatsen.

Slutade klockan 13 den dagen, och åkte hem för att äta lunch, för att sedan åka ut för att ta bilder. För molnen var väldigt vackra, och vädret skulle bli sämre.

Tänkte åka ut mot kusten, för då skulle vinkeln mot molnen bli bättre, helt enkelt bättre ljus. Men jag kom inte längre än till rondellen i Ytterby, då skymtade jag dimma ut över älven. Kunde detta vara sant, klockan var ju bara 14, mitt på dagen.

Det har hänt förut och det kommer att hända igen, besluten att ta en annan väg än den tilltänkta. Hjärtats beslut vinner över tankens beslut, det har länge varit min regel. Jag hade som vanligt inte något speciellt i åtanke, mer än att hitta scener i naturen som tilltalar mig.

Åker ned till klosterruinen för att stanna upp och ta in vädret och känslan. Får en idé om att försöka hitta vägen till skärmarna, de som avskiljer sötvattnet från havets saltvatten. Detta leder mig i på Ulvesundsvägen, har inte varit här på många år (läs 40 år), då jag hälsade på hos en klasskompis, Mats Leandersson. Hittade faktiskt hans hus, och nästan mittemot hittade jag min första fotoobjekt. En liten damm, med några döda trädstammar och några små blivande granar.

Glad och nöjd gick färden vidare efter vägen, och dimman var lätt som en solfjäder, kom och gick på minuter. Kom upp på ett krön, och mötte solen som höll på att gå ned. Den sken igenom dimman, snabbt svängde jag av vägen.

För att bli av med bilen, hittade jag ett husbygge med en rymlig öppen plats. Hann inte ens fråga om det var OK att ställa bilen, jag har inte tid tänkte jag. På med stövlarna för det var blött och lätt frostigt i gräset, hittade som vanligt en kohage med en underbar liten kulle beklädd med tallar och enbuskar.

Vilket ljus! Jag är salig att få bevittna detta, och med livet som insats där jag står i väggrenen med mitt stativ och kamera. Med snabba steg småspringer jag utefter den hala vägen, med kameran under armen.

Vad är det som gör att jag stannar upp och fullständigt tar in allt som händer. Lyssnar djupt inom mig och detta påverkar mig så mycket att jag är helt utpumpad på energi när det är över.

Har det med högre makter att göra eller är det för att jag är same?

Ljusblick / Thomas

Kategorier
Naturreservat

Så mycket bättre!

Allt blev Så mycket bättre denna lördag i november.

Kulturnatten Kungälv 2021 Utställare Kungälvs Fotoklubb

Kulturnatten i Kungälv bidrog till så mycket denna lördag i november. Mörkret blir bara mörkare och det känns nästan lite svårt att se ljuset i tunneln, även om vi kommer närmare den 21 december (vintersolståndet) för varje dag som går.

Då kändes det också särskilt gott att Kulturnatten bär på traditionen att stadens ljusdekoration, under den mörkaste delen av året, tänds. I ljusens strålar väcks också något varmt inombords. Kanske är det tacksamhet, hopp om fred på jorden, längtan efter gemenskap och omtanke om varandra.

Kulturnatten Kungälv 2021 Utställare Kungälvs Fotoklubb

Kungälvs fotoklubb bjöd på fotoutställning. Precis som i TV-programmet ”Så mycket bättre” gav det så otroligt mycket att få lyssna till betraktarnas upplevelser av våra personliga uttryckssätt. Personliga möten, samtal och utbyten är ovärderliga!

Kulturnatten Kungälv 2021 Utställare Kungälvs Fotoklubb

Med min bild från Tjuvkils huvud blev det för en del ett kärt återseende av en plats som en gång gett dem så mycket, så fina minnen. Mina känslor och upplevelser av platsen, mitt sätt att uttrycka, kunde nu delas och omskapas av en annan person. Det blir knappas ”Så mycket bättre”.

Varmt tack till mina vänner i Kungälvs Fotoklubb för möjligheten att ställa ut tillsammans!

Varmt tack till alla besökare som gav så mycket att minnas och all energi att ta vidare med in i nya projekt!

Ljusblick Thomas

Kategorier
Naturreservat

Svampen som samarbetspart

Foto Thomas Kihlberg

Linne gillade inte svampen. Den var svår att placera i naturens kungariken Fauna eller Flora. Dessutom dög den enbart som mat till flugorna.

Darwin såg att det är den starke som överlever och driver evolutionen framåt.

De individer som är bäst anpassade till en viss livsmiljö överlever och kan fortplanta sig. Om de bra egenskaperna är ärftliga, förs de vidare till avkomman. Så småningom blir dessa egenskaper vanligast inom arten. Det kallas evolution.

Röster i dagens samhälle hävdar att just konkurrens för utvecklingen framåt. Företag och organisationer som inte förmår anpassa sig till marknadens efterfrågan på kvalitet och pris överlever inte. Det blir en självsanering.

Detta förutsätter att den sk marknaden strävar efter högsta möjliga kvalitet till lägsta pris! Men så är det inte. Marknaden består av individer som gör egna överväganden, prioriteringar och val.

Foto Thomas Kihlberg

I naturen finns konkurrens, så som Darwin beskriver det i sin teori. Men det är långt ifrån hela sanningen.

Svampen, som enligt Linnes indelning är svår att placeras, har i nutid fått en mycket högre status.

Svamparna är nämligen mycket mycket bra på samarbete.

Svamparna förlänger växters rötter med ett tunt tunt nätverk av svamptrådar. På så sätt hjälper svampen växterna att förbättra upptag av vatten och näringsämnen. I gengäld får svampen genom samarbetet tillgång till socker från växtens fotosyntes.

I dagligt tal en win-win-situation!

Fantastiska fakta om svampar, Forskning & Framsteg

Alltså är det inte bara den starke som utvecklas och överlever i naturen utan också de som samarbetar.

Detta kan kanske också säga något om oss människor som individer. Även om mycket i vår samhällskultur talar för att det är den starke som överlever, den som gör karriär, får lönen att växa år från år, kan skaffa sig lyx i alla dess former, så finns det också en annan sida.

Foto Thomas Kihlberg

Några väljer samarbete före konkurrens av respekt, vänlighet, omtanke och en stark känsla av mening med livet!

I detta samarbete är vi en del av naturen inte ägare av den!

Med vår röst vill vi lyfta värdet av samarbete före konkurrens. En utveckling som inte med nödvändighet behöver baseras på att ensam är stark och att komma först.

Utveckling genom samarbete innebär att tid behövs för att lyssna in. Allas röster bär på något som lyfter blicken!

Ljusblick

Thomas & Anneli