Författare: ljusblick

Har jag precis upplevt denna säsongs sista vinterdag.

Vaknade innan soluppgången och såg dimma över älven. Det är en kall morgon och det ska bli strålande sol hela dagen.

Ingen frukost idag, för jag ville inte missa ett tillfälle som detta.

Har ju fördelen med att bo nära vatten, och det är där dimman är just idag. Skillnaden mellan den varma solen och det kalla vattnet, erbjuder den där extra ingrediensen.

Ett härligt snödjup som täcker marken, dimma som ger extra atmosfär och sol som ger intresset så mycket större för bildupplevelsen.

Omgivningen visar upp sig i ett fantasilandskap, som ter sig som om man tecknat fram det på papper.

Dimman dröjer sig kvar, fastän solen kämpar på att värma upp. Man får se skillnaden mellan det varma och kalla i ett och samma ögonblick.

Är detta den sista dagen av vinter för denna säsongen?

Ljusblick / Thomas

De senaste åren har de som badar även på vintern ökat i popularitet.

För min egen del har jag bestämt mig att aldrig utsätta min kropp för denna nedkylning, kan inte vara bra för mitt hjärta.

Att det har en medicinsk effekt på de som behöver och klarar av detta, är jag övertygad om. Men från att veta om effekterna och till att jag skulle praktisera detta, det är långt ifrån varandra i min värld.

Faktiskt, att denna gång lockade havet lite extra. Med sin lugna yta och magiskt vindstilla, kändes det som om Näcken satt och spelade för mig, för att locka ned mig i havet.

Att få möta dagen under sådana här förutsättningar är inte alla förunnat.

Landskapet förändras totalt när dimman kommer på besök, friställer former som man aldrig ser och hittar annars.

Att få uppleva dessa sista mornar med frost i naturen är jag evigt tacksam för, att få vandra och krypa fram på hala klippor gör ju upplevelsen starkare och mer utmanande.

Sen när solen tittar fram, och man känner värmen den sprider, och då minnena drömmer sig tillbaka till sommarens bad.

Snart dags att summera denna vinter, och man kan knappt förstå att detta är taget för några få dagar sedan.

Här sitter jag och skriver detta i full snöstorm, för allt kan hända i slutet av säsongen.

Ljusblick / Thomas

Vi har olika förhållningssätt till naturen, livet, pengar, osv…

Det viktigaste är att känna sig själv och veta hur man fungerar, och därefter kan man ge sig själv kärlek och därefter ge andra detsamma.

Mystiska förhållanden blir det när man överraskas av dimma, när den sveper in över landskapet, och allt blir helt annorlunda.

Blir alltid lika förundrad över hur jag reagerar och jag blir helt uppslukad av skönheten och mystiken.

Nya intryck gör sig levande i dimman, när vardagliga ting träder fram på sitt helt egna sätt. Bakgrunden blir mjuk och ramar in det som är närmast dig.

En kärlek växer fram när du känner in landskapet, och nu gäller det att ta in skönheten som du har omkring dig.

Att jag har ett kärleksförhållande till naturen har väl Ni redan förstått, men jag har så mycket annat värdefullt inuti mig också.

PS. Att jag traskar omkring mitt i träskmarken med stövlar på och med livet som insats, det är priset jag får betala för att ha mitt förhållande.

Ljusblick / Thomas