Kategorier
Livsenergi Meningen med livet

Välja mellan människor eller träd?

Vi önskar God Jul och Gott Nytt År med en gåva till Föreningen Greenpeace Norden till stöd för alla modiga, som ställer sig i vägen för exploatering, miljöförstöring, missbruk och misshandel samt nedvärdering av så väl natur som människor. Julen 2020 Thomas o Anneli

En sak är sannolikt säker träden klarar sig utan människor, men människor klarar sig inte utan träd.

Träden är så mycket mer än en stam, grenar, blad och frukter. Träden är så mycket mer än något som går att tjäna pengar på, bygga med, elda, forma och material.

I vår värld känns träden som livsnerver, som ger oss styrka, mod och livsenergi. Träden förmår kommunicera med vårt omedvetna, en del av oss själva som är så mycket mer än vår medvetenhet, vårt skolade och invanda sätt att se och tänka!

Träd, välmående träd, som växer i goda livsmiljöer håller mänskligt liv i handen, tar upp koldioxid och avger syre. Om träden släpper taget om våra händer, vi har inget träd att hålla i handen, så har jag, du eller vi ingen nära som osjälviskt ger syre för att kunna leva.

Pedro Conceição, chef för UNDP:s Human Development Report Office (UNDP är FNs utvecklingsprogram) säger bl a i rapporten Human Development Report 2020.

”Nästa steg inom mänsklig utveckling handlar inte om att välja mellan människor eller träd; det handlar om att erkänna hur mänsklig utveckling som drivs på av ojämlikhet och koldioxidintensiv tillväxt nu har nått vägs ände,” säger Pedro Conceição.

UNDP Sverige pressmeddelande här Engelskt pressmeddelande som går att läsa i sin helhet här.  Mer information om Human Development Report 2020 och det nya indexet finns här.

Utan modiga personer, den som tror, bär på en övertygelse, tar sig för en stund utanför sin egen trygghetszonen och protesterar, kommer samhällen och ojämlikheter mellan länder att bli vår egen undergång.

Därför har vi skänkt en julgåva till Greenpeace julen 2020 – Tack för alla insatser!

Föreningen Greenpeace Sverige har som vision:

Optimism är en form av mod. Modiga handlingar och #PeoplePower kan skapa en ljusare morgondag. I detta syfte fostrar vi mod, vi bemästrar modet, delar berättelser om modiga handlingar som våra supporters och allierade utfört och bjuder in människor bortom deras komfortzoner till att vara modiga tillsammans med oss. Att agera kan börja hos dig individuellt i din vardag, men vi är övertygade om de stora förändringarna kommer när vi är flera som går samman för att kämpa för en bättre värld. En grön och fredlig framtid är vår strävan. Vi tror inte bara att en bättre värld är inom räckhåll, utan att den byggs redan idag. Av oss. Tillsammans. 

Greenpeace Sverige

Ljusblick / Anneli

#natursorg #naturreservat #ljusblick.com

Kategorier
Meningen med livet Naturreservat

#Light4Defenders

Idag den 10 december är det Internationella dagen för mänskliga rättigheter. Detta uppmärksammas av Sveriges Naturskyddsförening, då allt fler som står upp för naturen, Naturförsvarare, mördas.

För att lyfta frågan och hedra dem som mist sitt liv i kampen för naturen anordnar Naturskyddsföreningen m fl en ljusmanifestation på facebook under #Light4Defenders.

I ett pressmeddelande 2020-12-10 står bl a följande:

Att försvara miljön borde vara en självklarhet men idag är det på många håll i världen förenat med livsfara. Att människor hotas, trakasseras och dödas för att de gör detta är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och samtidigt ett hot mot miljön, säger Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.

Förra året dödades minst 212 miljöförsvarare runt om i världen, enligt organisationen Global Witness. Utöver detta trakasserades, hotades och fängslades tiotusentals. Mörkertalet är stort då många övergrepp aldrig anmäls.

Bakom hoten ligger oftast ekonomiska intressen och utvinningsindustrins alltmer aggressiva framfart. De vi kallar miljöförsvarare är ofta urfolk och småskaliga bönder som försvarar den mark de bor och försörjer sig på, mot gruvprojekt, dammar och storskaliga jordbruk.

Att det är ekonomiska intressen och utvinningsindustrin som bidrar till att exploatera naturen, runt om i världen, är inte ett nytt fenomen utan har återkommande kapitel i historien. Det är människor bakom orden – ekonomiska intressen och utvinningsindustrin – som på olika sätt legitimerar sin rätt att ta i anspråk. Men de är inte ensamma, i slutänden finns konsumenter, även dessa människor, som vill ha mer och mer av materiell välfärd.

Det är – jag – som, visserligen tillsammans med många andra, sätter mig på mina höga hästar, bortser från eller inte ens är medveten om vilka konsekvenser min konsumtion har, inte bara här och nu, utan kanske också långt långt borta.

Någon jag inte känner, men likväl min nästa, kämpar för sin egen överlevnad men också naturens och miljöns balans samt överlevnad. ”Jag” kan tända ett ljus, för en stund tänka på mina handlingar och inombords känna ödmjukhet och respekt för dem som kämpar emot, Naturförsvararna.

Kanske just denna stund, får mig att oftare och oftare ställa frågor om hur varor produceras och varifrån de kommer!

Kategorier
Meningen med livet Naturreservat

En skör tråd

Att livet skulle hänga på en skör tråd är kanske lättare att förstå rent bildligt än bokstavligt. Tvära kast, oplanerade förändringar, oförutsedda händelser kan påminna om hur livet kan ta en annan vändning. Men på ett eller annat sätt går livet vidare. Det sköra ligger i att det invanda helt plötslig är som bortblåst.

Känslan av lycka är som en vindpust som plötsligt smeker kinden, värmer kroppen för att lika snabbt dra vidare. Hur gärna jag än vill, så är det omöjligt att fånga lyckan, att hålla den kvar, att själv kunna bestämma när jag vill känna mig lycklig och hur länge.

Min erfarenhet av att livet hänger på en skör tråd är stunden när en människa tar sitt sista andetag, först en inandning och därefter en lång utandning som aldrig tar slut. Ingen kan säga vilket andetag som är det sista, varför blev det just det här andetaget?

Så skört livet känns just bara för att det hänger på ett enda andetag, ändå är det inget jag tänker på. Något så livsviktigt är så självklart och obetydligt. Att leva i samklang med naturen handlar inte bara om romantiska idéer. Jag är i sin allra djupaste mening beroende av välmående, friska växter och hav.

Just nu tar tekniken oss till än högre höjder och oanade framsteg. Det pågår utveckling av metoder för att kunna omvandla måndamm till syre. Strävan efter att människan ska kunna stanna och kanske t om leva på månen är en stark drivkraft. Många fascineras och kanske t om ser en lösning på vår egen planets tillkortakommande.

Vi lämnar jorden, när vi har tagit vad vi kan, för att utforska andra marker och resurser. En aldrig sinande aptit på utveckling och framsteg manar på slit och släng.

Var finns den kraft och inspiration som skulle kunna förmå tillräckligt många att stanna upp, fundera över livets skörhet, andetagets livskraft och syrets förutsättningar för liv? Var finns den kraft och inspiration som skulle kunna fånga upp en utsliten jord, nedskräpad och kantstött, exploaterad i människans tjänst?

I mina händer håller jag en utsliten leksak, kanske inte ens möjlig att lämna till någon secondhandbutik, kanske inte ens användbar för så kallad energiåtervinning. Det finns ingen återvinningstation, där jag kan lämna in jorden så att den sedan kan transporteras till något fjärrvärmeverk.

Om jag kastar bort planeten jorden, så kastar jag också bort förutsättningarna för mitt eget liv, mina nära och käras liv, allt liv som på olika sätt andas. Själv andas jag in syre och ut koldioxid, växtligheten och haven andas in koldioxid och andas ut syre.

Vad skulle tanken om att ta planeten jorden i min famn, försöka förstå hur jag skadar den, kunna bidra med? Om jag tar en jordglob och håller den i mitt knä, så blir plötsligt planeten greppbar. Den har sina gränser och är inte som ett bankkonto med oändliga uttag! Jag håller globen i min famn som en växt, en gång frodig och vacker. Om den ska få tillbaka sin livslust och energi, hur behöver jag då ta hand om den?

Jag inser att utan den här växten, så hänger mitt eget liv, mina nära och käras inte bara på en skör tråd utan två!

Anneli