Kategori: Naturreservat

Hur känner man att våren är på gång?

Naturens otroliga växtkraft visar sig även detta år. Så fort jordytan börjas att värmas upp, vaknar det slumrande växtlivet igen.

Vad har du för minnen av våren, eller har du förväntningar bara.

En av de första är snödroppar, de är så ljuvligt graciösa i all sin enkelhet.

Jag får drömlika känslor när jag tänker på denna sort. Så de får porträtteras i ett vitt skimmer.

Likt en dröm, eller snarare mardröm är det att ta sig ner till blommorna. Och ännu värre att ta sig tillbaka upp, det känns att jag inte är 20 år längre.

Det kom ett litet bakslag, men detta är naturens gång. Då fick de tidiga blåsipporna fick kämpa för att hålla upp tyngden.

Det får va lite jobbigt, annars får man ju inte lön för mödan. Det känns ju bättre att man fått kämpat för resultatet.

Sedan kommer solen fram, och värmer både kinden och jordytan.

Dessa underbara sippor börjar att få sina vita kompisar på besök.

Inte lätt att hänga med i dessa tider, för nu går det undan. Med bara en veckas skillnad, så gick det från 10 vitsippor till 10 000 och nu bara fortsätter det.

Vitsippor, vitsippor, överallt är det vitsippor…

Är det drömmar som förverkligas, detta är iallafall mina drömmar.

Tänk efter, vad har du för drömmar, eller rättare sagt, kanske förväntningar. Ta en stund uti naturen, sätt dig på klippan, ta den närmsta bänken du hittar, och bara njut, för nu stundar nya tider.

Ta vara på Era vårkänslor ❤️

Ljusblick / Thomas

Har jag precis upplevt denna säsongs sista vinterdag.

Vaknade innan soluppgången och såg dimma över älven. Det är en kall morgon och det ska bli strålande sol hela dagen.

Ingen frukost idag, för jag ville inte missa ett tillfälle som detta.

Har ju fördelen med att bo nära vatten, och det är där dimman är just idag. Skillnaden mellan den varma solen och det kalla vattnet, erbjuder den där extra ingrediensen.

Ett härligt snödjup som täcker marken, dimma som ger extra atmosfär och sol som ger intresset så mycket större för bildupplevelsen.

Omgivningen visar upp sig i ett fantasilandskap, som ter sig som om man tecknat fram det på papper.

Dimman dröjer sig kvar, fastän solen kämpar på att värma upp. Man får se skillnaden mellan det varma och kalla i ett och samma ögonblick.

Är detta den sista dagen av vinter för denna säsongen?

Ljusblick / Thomas

De senaste åren har de som badar även på vintern ökat i popularitet.

För min egen del har jag bestämt mig att aldrig utsätta min kropp för denna nedkylning, kan inte vara bra för mitt hjärta.

Att det har en medicinsk effekt på de som behöver och klarar av detta, är jag övertygad om. Men från att veta om effekterna och till att jag skulle praktisera detta, det är långt ifrån varandra i min värld.

Faktiskt, att denna gång lockade havet lite extra. Med sin lugna yta och magiskt vindstilla, kändes det som om Näcken satt och spelade för mig, för att locka ned mig i havet.

Att få möta dagen under sådana här förutsättningar är inte alla förunnat.

Landskapet förändras totalt när dimman kommer på besök, friställer former som man aldrig ser och hittar annars.

Att få uppleva dessa sista mornar med frost i naturen är jag evigt tacksam för, att få vandra och krypa fram på hala klippor gör ju upplevelsen starkare och mer utmanande.

Sen när solen tittar fram, och man känner värmen den sprider, och då minnena drömmer sig tillbaka till sommarens bad.

Snart dags att summera denna vinter, och man kan knappt förstå att detta är taget för några få dagar sedan.

Här sitter jag och skriver detta i full snöstorm, för allt kan hända i slutet av säsongen.

Ljusblick / Thomas