Kategorier

Fotografering ett hantverk

Utrustning: Kamera Canon 6D

Objektiv: Canon 16-35 4.0, Canon 50 1.8, Canon 70-200 4.0

Min personlighet har naturligtvis präglat min utveckling som fotograf. En stark kreativ ådra bär på nyfikenhet, att själv få testa och pröva, jämföra och formulera nya idéer.

I mitt arv finns också en gen som ”gruvarbetare”; göra det som göras ska, vara en bricka i ett spel och jobba på. Att befinna sig mitt emellan å ena sidan en sinnlig känslighet för skapande, å andra sidan ett kollektivt ansvar att bidra, har på något sätt känts som att slitas mellan lust och plikt.

Jag känner mig inte som någon social estradör, utan mer den som uppskattar och värderar det personliga mötet. Samtal som fångar frågor och funderingar här och nu, gynnar min personlig utvecklingen.

Därför har jag inte sökt mig till någon formell fotografutbildning. Att lära i grupp, fastlagda kurser och planer har jag inte känt mig bekväm med. ”Learning by doing” är ett upplägg som passar mig utmärkt.

Mina läromästare är flera, ja t om väldigt många. Varvat med mitt eget fotograferande har jag läst och studerat vad andra fotografer har delat med sig av både vad gäller kamerateknik, bildframställning och framkallning.

Lusten är min drivkraft, och då har timmarna bara försvunnit. Jag kan inte helt och hållet beskriva mig som nörd, vad gäller fokusering och antal timmar, men jag finns i närheten av denna definition.

Kan 10 000 timmar räcka för att bli expert på vad som helst? Nej så enkelt är det inte. Men det finns en forskare som väl beskriver min utvecklingsprocess:

Anders Ericsson skiljer målmedveten övning från naiv övning. Naiv övning innebär att man försöker bli bättre på något enbart genom oreflekterad repetition. Målmedveten övning däremot måste ske enligt vissa riktlinjer.

Det första som krävs för att övning ska kunna räknas som målmedveten är att varje övningstillfälle har väldefinierade, specifika mål. Ett väldefinierat mål för övningssessionen är viktigt för att bedöma huruvida man åstadkommit något under sessionen eller inte.

Ju bättre definierat målet är, desto lättare är det att nå – ett vagt definierat mål ger ingen tydlig fingervisning om hur man bör uppnå det, medan ett väldefinierat mål hjälper en att hitta vad det är man gör fel, vilket hjälper en att åtgärda felet och nå målet.

Den andra ingrediensen för att målmedveten övning ska lyckas är kvalificerad återkoppling. För att kunna rätta till ett fel måste man själv vara medveten om vad det är för fel man gör, något som är särskilt svårt för nybörjare att få syn på.

Kvalificerad återkoppling får man enklast genom handledd övning, alltså privata sessioner med en lärare eller coach som kan peka ut felstegen i realtid. Utövare som lärt sig förbättras genom målmedveten övning kan ofta se sina egna fel och problemområden, de har alltså vant sig att utvärdera sin egen utveckling och ge sig själva feedback.

En annan central komponent i målmedveten övning är fokus. Utan att ägna uppgiften sitt hela engagemang är det svårt att förbättras. Optimalt är om övningen ligger precis på gränsen till för svår, så att man tvingas pusha sig själv utanför sin bekvämlighetszon.

För att behålla fokus och engagemang är det viktigt att utövaren själv vill förbättras och har positiva känslomässiga kopplingar till att lyckas.

Ja, jag har utmanat mig själv, ställt krav på mig själv, gjort om och gjort om tills jag känt mig nöjd, njutit av resultat för att därefter söka nya mål.

Mina förebilder idag är flera – här kommer några exempel.